Föräldraledighet – Dag 108

Efter frukost för oss grabbar och en springtur för mamman, så blev en förmiddag med handling för pappan, medan mamma och lilleman blev kvar hemma.

Med uppdrag från mamman att köpa “något gulligt” att ge till en blivande mamma. Så åkte bilen till Tornby. Det blev också en sväng in på en större mataffär för att komplettera med bl.a. storpack blöjor och annat som fanns bra på de mindre mataffärerna i Ljungsbro.  Hann även med att handla två barnunderställ till bra pris från Stadium outlet och  att göra ett inhopp på XXL för att plocka upp en spontan-rea-shopping från xxl.se (som gjordes för några dagar sedan).

När pappan anlänt till hemmet igen möttes han av att fint besök från Strängnäs hade kommit, samt orden “kom inte in det är kaos här”. Som tur var så sov vår lilla grabb, så av den anledningen kunde jag i alla fall andas ut lite grann (för den här gången).

Dagen fortsatte med bad, hårklippning av frisör-Mia, och grillad kyckling till middag.

Bad med och obligatorisk fotografering.

Det går också att springa runt barnpoolen med kapsen så här (antagligen för att få mer spänning i vardagen tror pappan).

Hårklippning av snälla Mia! Nöjd pappa och nyklippt son.

Njuter av en ny frisyr medan han blickar ut över sin egen lilla sommarfristad.

Föräldraledighet – Dag 107

Igår kom vi hem från vår sista längre familjeutflykt för den här sommaren. Så idag planerade vi att ha en lugn dag hemma. Det lyckades vi ganska bra med.

Dagens (längre) parantes: Dock så tyckte mamman att vi skulle ta ner ett bord från övervåningens arbetsrum. Det slutade med att pappan hugger tag i en hammare och slår sönder bordet (för att det ska gå ut genom den nyrenoverade dörröppningen) så att ena bordsbenet flög in i (och krossade) datorskärmen på andra sidan rummet. Så nu är två nya skärmar beställda för surt förvärvade sparpengar. Det ena leder också till det andra. Ett bord mindre betyder att saker (en skrivare) behöver hitta en ny plats att vara på, och den nya platsen behöver skapas. Det ena leder som vanligt till det femte och pappan blev kvar och röjde hela rummet från saker. Än är det inte klart, men mycket bättre blev det. Utrensning av arbetsrum kanske inte faller inom begreppet “lugn hemmadag” men ändå.

Lillgrabben var med mamman en stund på förmiddagen medan stöket pågick. Blev klar (för dagen) med det lagom till sovlunchstunden trädde i kraft, så mat och kaffe intogs ute i solen undertiden pappan letade efter ersättningsskärmar.

Kaffe intogs vid en solig filt på baksidan tillsammans med mamman och prisjakt.nu. #romantik

Lugn efter middag som inkluderade en sväng till mataffären och för att slänga återvinningsbara sopor (som vi skrämmande/förvånansvärt nog samlar på oss i drivor även fast vi knapp varit hemma).

På tema återvinning så går grabbens (två) nya sångböcker varma. Är dock enbart den yngsta familjemedlemmen som anser att det går bra att återanvända sångerna många gånger utan att kvaliten försämras. Tär också lite på föräldrarnas resurser som tycker om något mer variation än vad en pixiebok med barnsånger kan erbjuda.

Kvällen för pappan avslutades med ett deltagande vid IK NocOut.ses klubbmästerskap i 400 meter på Campusarena. Följt av intervallträning i form av en trappa (1000, 800, 600, 400 och slutligen 200 meter – med en minuts vila.).

Föräldraledighet – Dag 106

Idag blev det Junibacken för hela slanten. Då är ju förstås en rejäl frukost, före besöket, inte helt fel:

Våfflor!

Vi tog sedan alla fem våra pick och pack till bilarna för att åka mot sagolandet. Det finns många bra saker att skriva om efter det här besöket och många av “attraktionerna” var spännande (enligt en människa nyss fyllda 17 månader). Dock var det vissa saker som uppskattades mer än andra den här gången:

Vad finns i en affär? Jo, en kassaapparat. Vad finns på en kassaapparat? Jo, knappar!

Förutom knappar så var: klossar, andra barn, stenar, hissar (med knappar), diverse krypin och dans också något att spendera tiden med. Vi var på både barnsångsuppträdande och “konserten” här nedan:

Dans till “Puss puss sant sant” på Junibackens sommarscen. Lilleman fick också flera spontana kramar av tösen närmast scenen. (Högst oklart om han uppskattade det eller ej.)

Det blev också en tur i Sagotåget
, men det tror pappan mest att de vuxna var farsinerade av med tanke på detaljrikedomen på miniatyrmiljöerna. Sonen såg i och för sig en drake som vi försökte prata lugnande runt för att det inte skulle vara skrämmande. Var på Lilleman svarar “Bompa” som i barnprogrammet “Bolibompa”.

Där nere flyger den imponerande egoistiska Karlsson på taket.

Besöket och dagen på Junibacken avslutades i ett rymdskepp. Lyckan och upprymdheten var minst sagt total!

Vad finns i ett rymdskepp? Jo, massvis med knappar!

Det här klassiska citatet från Pettson, får avsluta bildserien från Junibacken. – “Nu får det vara nog! Ska du vara här inne så får du gå ut! Sa Pettson till Findus.”

Resans shopping blev tre böcker. Valda av tre personer. (1) Mamman med barndomsminne från Tova Jansson. (2) Pappa med barndomsminne från Astrid Lindgren. (3) Farmors fynd på Fotografiska museet (och den enda boken som junior faktiskt har glädje av just nu) blev en bok med en (håll i er nu) Knapp, och en lampa, i samma bok. Given lycka för den yngsta familjemedlemmen!

Nya barnböcker till bokhyllan.

Föräldraledighet – Dag 105

I helgen som var spenderade sonen med farmorn och farfarn hemma i vårt hus. Det medan föräldrarna var bjudna på ett fantastiskt fint bröllop nere i soliga Halmstad. Utvilade och trötta (på samma gång) styrdes kombibilen hemåt igen på söndagen.

Dag 105 började med att alla fem vaknade upp till frukost och det sista av packandet inför en biltripp till Stockholm. Tanken var att åka tidigt så att dagen kunde spenderas på Junibacken. Men efter ett något längre mellanmålsstopp och svårigheter (klar underdrift) med parkering kring Junibacken/Vasa museet/Grönlund. Så hann klockan bli närmare 13 innan vi hittade parkering (vid hotellet) och närmare 15 innan vi alla var mätta, nöjda (och torra) inför en kommande aktivitet. Pappan lobbade då för att det kanske skulle bli lite ont om tid att både ta sig till Junibacken (och äta mat där) samt hinna se något av vad stället hade att erbjuda. Sålde tydligen in det någorlunda bra så istället siktade vi in oss på Fotografiska museet. Eller rättare sagt Moderna museet som vi började gå emot innan vi insåg att det var stängt på måndagar. Det tog sin lilla tid att ta familjen de 2,5 km genom Stockholm (speciellt då Lilleman fick gå en bit själv också).

Tryggt att gå genom storstaden med Per och Pinne i varsin hand.

Väl där visade det sig att vi hade något olika syften med besöket, men vi gick i alla fall egenom alla utställningarna. Avslutade det hela gjorde vi också med en barnmatsburk på restaurangen tillsammans med en fin havsutsikt.

Junibacken då? Jo, det besöket planeras in imorgon istället!

Kvällen avslutades slutligen med att lillgrabben somnade mellan mamma och pappa i hotellsängen.

Det var länge sedan nu som vi sov alla tre i samma rum. Ska bli mysigt att höra hela familjen sova samtidigt.

God natt.

Föräldraledighet – Dag 104

En annorlunda föräldraledighetsdag (nästan) utan sonen.

Efter frukost (där lilleman dansade ur sin stol) satte pappan igång med det självtilldelade miniuppdraget från igår. Sagt och gjort så gjorde jag en ganska snabb och effektiv (ja du tänker rätt, det var alltså utan övriga familjen) klädhandling i Tornby. Så på drygt 1 ½ timme var det klart: Tre klädesaffärer, två skobutiker, en elektronikaffär och en matbutik. En kasse kläder och en kasse mat senare, så bar det av hemåt.

Grabben somnade i samband med att jag klev in genom dörren. Så lunchtimmarna gick åt till att packa det sista och fixa med mat. Hann också med att lyssna klart på några poddar jag påbörjat tidigare.

Farmorn och farfarn kom för att ta hand om Lilleman så att föräldrarna, vid tretiden, kunde stämpla ut från vardagen och sätta sig i bilen för en helg i Halmstad.

När vi bokade hotellet så visste vi inte om hur det skulle bli med barnvakt, så vi säkrade upp genom att boka både två vuxna och ett litet barn. När vi kom fram så var det nog ändå tur att vi kom ensamma, då spjälsängen inte hade så höga kanter:

Säkerhet framför allt?