Föräldraledighet – Dag 90

Dag 90 är här och i torsdags så arbetade mamman sin sista dag innan sommarsemestern. Det betyder också att dagarna med lillgrabben inte kommer att bli sig lika nu och fram till pappan börjar sitt jobb igen. Dvs. vi är inte två här hemma utan tre. Hela vår lilla familj. Det kommer således också att avspegla vad och hur jag skriver inläggen, nästkommande fyra veckorna, om hur min föräldraledighet tillsammans med lilleman utspelar sig. Håll till godo.

I fredags (midsommarafton) så fick vi storslaget besök av farmorn, farfarn, farbrorn, och pappans mormor och morfar. Mat, presenter och förstklassigt sällskap präglade dagarna.

Familjelycka <3

Samtliga är bänkade och cirkusen är i full gång.

Söndagens höjdpunkt var vårt besök hos vänner som blivit nyblivna föräldrar.

Måndag (dag 90) och semestervardagen är här. Efter morgonbestyren så åkte pappan (ensam) iväg till Sjögestad vid öppningen (kl. 8) för att plocka en hink med jordgubbbar.

Sjögestad självplock medan regnet hängde i luften.

5,5 kg jordgubbslycka.

Väl hemma igen så slöt vi alla tre upp i regnet där vi rensade lite ogräs och plaskade i vattenpölar.

Regn är, och kommer nog alltid vara, roligast för de små.

Efter sömn (för både sonen och pappan) så åt vi lunch och strax därefter var vi påväg in till Gamla Linköping för att träffa underbara vänner. Efter gofika så promenerade vi en sväng till Valla där det fanns djur och utställningar att titta på.

Skylten talar sitt övertydliga språk om varför det inte är en bra idé att mata hästarna.

Kaninerna var spännande…

…och gallret in till hästen lika så.

Kvällen spenderades med en eskalerande huvudvärk för pappan som fick avlastning med sonen, medan maten lagades klart. Sedan tog mamman grabben till sängen och “gammelpappan” intog fosterställning på sofflocket tillsammans med en ljudbok (som har stått på “ska-läsas-någon-gång-för-att-andra-har-rekommenderat-den”-listan).

(Samt att jag plitade ihop det här inlägget under tiden mamman tog en löptur.)

Storytel – “Bli grymt rik på aktier” av Anders Haskel.