Föräldraledighet – Dag 112

Efter en stökig natt tog vi en lugn morgon, igen (tror allt att vi börjar bli lite bekväma av oss). Efter det att pappan tog ett bad (med en bekymrad son bredvid) och det att mellanmålet var i magen. Så packade vi vagnen för att ta oss till simhallen. Hittade till slut allt utom barntvål, så det gick vi och köpte innan vi knallade vidare. När vi kom till simhallen hade klockan blivit strax efter 10. Där möttes vi av det här skylten:

Sverige stannar (nästan) på sommaren.

Så det var bara att vända och gå tillbaka. Till lunch tyckte pappan det vore gott med pannkakor så vi gick till nästa mataffär och handlade lite mer mjölk och fler ägg. Det var här som den nya rutinen sprack. Grabben tröttnade och sömnade i vagnen, innan lunchen och alldeles för tidigt (enligt förskole-standard). På vägen hem var det ett perfekt tillfälle att hitta tillbaka i ljudboken som jag somnade ifrån under gårdagen.

Hemma igen så sov Lilleman vidare i vagnen skuggad av en häck. Pappan lagade ugnspannkaka spetsad med morötter och förstekt gullök.

Ugnspannkaka med hjortron- och blåbärssylt på sommaraltanen. Det visade sig senare att det bara var pappan i familjen som tyckte det var en god idé. Men gott var det.

Eftermiddagen bjöd på inneaktiviteter (för att skydda sonen mot sol och för att tillgodose förälderns dåliga nattsömn). Vi såg bl.a. Pinocchio som var en liten nostalgitripp för pappan. Klockan 15 begav vi oss i alla fall ut till en (för oss) ny lekpark. Där var vi tills det var dags för simhallen att öppna igen.

Äntligen var både vi och simhallen tidsmässigt synkroniserade och vi kunde få bada. Omdömet blev: Väldigt lyckat och värt att vänta på.

Efter läggningen så började både mamman och pappan röja lite för att få ordning. Mamman bland papper och i bokhyllen på kontoret. Pappan gjorde en ordentlig (och välbehövlig) garderobsrensning. Överblivna kläder som inte ska kastas ska till second hand (kanske redan imorgon).

Kvällen avslutades med en diskussion föräldrarna emellan om sonen mår bäst av öppen eller stängd dörr (till hans sovrum) nattetid. Vi kom inte fram till vad han skulle ha sagt om han kunde prata. Längtar lite till den dagen då vi kan ha en dialog med honom istället för monolog till honom.

Posted in Föräldraskap.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *