Det har blivit några väldigt frekventa inlägg om föräldraledighet här senaste dagarna. Så tänkte att det är dags att prata lite om varför. Jag tänker lite så här:
- 6 månader går snabbt om jag inte stannar upp och reflekterar över saker vi gör tillsammans.
- Allt skriva om det publikt gör det hela mer socialt och vi kan få ännu mer kontakt med andra som vill vara med på vår resa. Så kommentera gärna eller var lite mer traditionell och lyft kobratelefonen så hittar vi på något när det passar.
- Det leder troligen till att saker kommer att bli uträttade istället för uppskjutna.
- Efteråt finns det något att minnas och se tillbaka på efter den här exceptionellt förmånliga tiden.
Tänker jag alltså skriva om allt som händer, oavsett vad som händer?
Nej (tyvärr), verkligen inte. Bland annat kommer jag att utelämna en hel del av de bus som lilleman gör. Att inläggen är skrivna på de sätt de är, betyder inte att jag gått och blivit egocentrisk till max. Det är med hänsyn till andra som jag inte tvingar på min blogg på dem (i någon större utsträckning). Med det sagt är ingen perfekt och det kan hända att jag (som alla småbarnsföräldrar) blir lite för stolt och exalterad för att inte låta bli att dela en bild eller två(-tusen) stycken av vad som faktiskt hände på toaletten den där dagen när… 😉